Sex, Drugs, Anarchy.
Är jag hatisk av mig som person? Nej, verkligen inte. Även om det bara är den sidan som du kommer att läsa om just här. Men det finns stunder då det känns som att majoriteten av min omgivning försöker vinna VM i idioti. Dessa stunder inträffar nästan dagligen. Tacka fan för det, för vad skulle jag annars skriva om? Det här med logiskt tänkande verkar ju fullständigt irrelevant för många. Det som förvånar mest är ju dock de som läser ”beteende” på gymnasiet – och ändå inte fattar grunderna i en människas beteende.
En tjej frågade idag varför jag hade långt hår. Jag ställde motfrågan varför hon hade långt hår. I vanlig ordning så kom svaret ”för att jag är tjej”. I vanlig ordning så uppfattar aldrig personen som svarar ironin eller idiotin i att hävda att detta är ett argument. Det finns tjejer med kort hår, och det finns killar med långt hår. Det finns absolut inget som säger att det är ”könsbundet”. Svaret på min ständiga motfråga som jag så länge har letat efter är ”för att jag tycker...”. Hur många gånger har jag fått det svaret? 0.
Varför har folk ett visst intresse? Varför ser folk ut på ett visst sätt? Varför gör folk vissa saker? Svaret är allt som oftast att man tycker om det. Man ser något positivt, kul, roligt, intressant med det hela. Men det är aldrig någonsin någon som svarar det. Har folk helt och hållet slutat att tycka eller tänka? Jag vet inte. Men det känns som att svar i stil med att ”det ska vara så” kommer smärtsamt ofta. Är folk helt enkelt så pass rädda för att göra något som går emot normen att det tvunget gör allt för att passa in, eller har folk helt glömt bort att man kan göra saker för att man själv tycker om det? Som sagt. Jag vet inte.
Varför gör jag tvärtemot alla andra? För att jag gillar det. För att det är den jag är, och det är den som folk har gjort mig till. De ”kontroversiella val” som jag gör beror helt och hållet på att det känns rätt för mig. Inte för att ”de ska vara så”, inte för att det är ”inne”, elller för att någon annan tycker det. Föregående ”anledningar” är fullständigt ointressanta i min värld. Att göra ett udda val bara för att man vill vara udda är lika löjligt som att vara inne bara för att man vill vara inne. Jag sitter inte och tänker igenom huruvida allt jag gör eller ska göra är udda eller inte.
Jag gör det jag känner för, eftersom att jag känner för att göra det.
Måste det vara mer komplicerat än så?
En tjej frågade idag varför jag hade långt hår. Jag ställde motfrågan varför hon hade långt hår. I vanlig ordning så kom svaret ”för att jag är tjej”. I vanlig ordning så uppfattar aldrig personen som svarar ironin eller idiotin i att hävda att detta är ett argument. Det finns tjejer med kort hår, och det finns killar med långt hår. Det finns absolut inget som säger att det är ”könsbundet”. Svaret på min ständiga motfråga som jag så länge har letat efter är ”för att jag tycker...”. Hur många gånger har jag fått det svaret? 0.
Varför har folk ett visst intresse? Varför ser folk ut på ett visst sätt? Varför gör folk vissa saker? Svaret är allt som oftast att man tycker om det. Man ser något positivt, kul, roligt, intressant med det hela. Men det är aldrig någonsin någon som svarar det. Har folk helt och hållet slutat att tycka eller tänka? Jag vet inte. Men det känns som att svar i stil med att ”det ska vara så” kommer smärtsamt ofta. Är folk helt enkelt så pass rädda för att göra något som går emot normen att det tvunget gör allt för att passa in, eller har folk helt glömt bort att man kan göra saker för att man själv tycker om det? Som sagt. Jag vet inte.
Varför gör jag tvärtemot alla andra? För att jag gillar det. För att det är den jag är, och det är den som folk har gjort mig till. De ”kontroversiella val” som jag gör beror helt och hållet på att det känns rätt för mig. Inte för att ”de ska vara så”, inte för att det är ”inne”, elller för att någon annan tycker det. Föregående ”anledningar” är fullständigt ointressanta i min värld. Att göra ett udda val bara för att man vill vara udda är lika löjligt som att vara inne bara för att man vill vara inne. Jag sitter inte och tänker igenom huruvida allt jag gör eller ska göra är udda eller inte.
Jag gör det jag känner för, eftersom att jag känner för att göra det.
Måste det vara mer komplicerat än så?
Kommentarer
Trackback
