Here Today, Gone Tomorrow.
Hey!
Det här är alltså mitt sista inlägg. Jag har nu gjort ett helt gäng inlägg under exakt en månads tid. Skulle någon ny person hittat hit nu för första gången, så kolla från första inlägget och läs framåt då det ofta förekommer en del 2/uppföljare till tidigare inlägg. Under min första och enda månad har mina inlägg visats cirka 2 000 gånger. Vilket är askul! Problemet nu är ju dock att jag har så förbannat mycket att göra att jag inte har tid för det här längre. Jag håller på med ungefär ett dussin större projekt som tar så mycket tid att jag sover ungefär 4-5 timmar om natten, och är helt död varje morgon när jag går upp. Jag tänker inte rada upp alla projekt jag håller på med för tillfället, men jag kan nämna två av dom mest tidskrävande som jag dessutom är riktigt stolt över.
Det ena är att jag håller på och sätta ihop en egen ”minifestival” här i Avesta. Jag har fått dom första tillstånden, jag har träffat ”viktigt folk”, jag har träffat band, datum och plats är redan bestämt. Saker och ting börjar ta form. Så ha inget planerat Lördagen den 14/4! Går allt som planerat så kommer det kosta mellan 100-300kr/person att gå. Exakt summa är svårt att få innan alla kostnader är helt klara. Drömbokningarna vore; Hardcore Superstar, Crashdïet, Sister + att jag skulle vilja öppna med ett eget band, då under namnet ”Joey Baccardï”. Den andra grejen är att drömmen om att få spela in en egen EP verkar vara på gång igen (för dig som inte vet vad en EP är så är det alltså en platta, fast med något färre låtar – i det här fallet är det 6st låtar). Diskussioner och repetitioner har pågått och med en jävla tur så finns det en EP tryckt till 2012 i 500 ex.
Lägg då till att jag har minst 10 till andra ”projekt” på gång som jag i vanlig ordning försöker klara av utan stöd från andra, så jag är tvungen att lägga andra tidskrävande saker åt sidan – och att driva den här ”bloggen” är alltså en av de saker som jag lägger åt sidan för att kunna fokusera på det som verkligen betyder nåt. + Att jag sköter skolan som en nödlösning om allt annat skulle skita sig. Skulle det ha undgått någon så läser jag 3:e året på Samhäll, med inriktningen ”beteende” och har typ... 14(?) MVG och resten VG, så det skulle ju kännas rätt övärt om betygen började dala nu till sista året. Sen vore det ju inte helt fel att hinna med alla vardagsgrejer som att träna, äta och sova. Så därför blir det här mitt sista inlägg. Även om jag har minst hundra saker till att skriva om, och minst hundra låttexter och låttitlar att använda som rubriker.
Stort tack till alla som har tagit sig tiden att läsa! Men mer än så här blir det tyvärr inte..
Sex, Drugs, Anarchy.
En tjej frågade idag varför jag hade långt hår. Jag ställde motfrågan varför hon hade långt hår. I vanlig ordning så kom svaret ”för att jag är tjej”. I vanlig ordning så uppfattar aldrig personen som svarar ironin eller idiotin i att hävda att detta är ett argument. Det finns tjejer med kort hår, och det finns killar med långt hår. Det finns absolut inget som säger att det är ”könsbundet”. Svaret på min ständiga motfråga som jag så länge har letat efter är ”för att jag tycker...”. Hur många gånger har jag fått det svaret? 0.
Varför har folk ett visst intresse? Varför ser folk ut på ett visst sätt? Varför gör folk vissa saker? Svaret är allt som oftast att man tycker om det. Man ser något positivt, kul, roligt, intressant med det hela. Men det är aldrig någonsin någon som svarar det. Har folk helt och hållet slutat att tycka eller tänka? Jag vet inte. Men det känns som att svar i stil med att ”det ska vara så” kommer smärtsamt ofta. Är folk helt enkelt så pass rädda för att göra något som går emot normen att det tvunget gör allt för att passa in, eller har folk helt glömt bort att man kan göra saker för att man själv tycker om det? Som sagt. Jag vet inte.
Varför gör jag tvärtemot alla andra? För att jag gillar det. För att det är den jag är, och det är den som folk har gjort mig till. De ”kontroversiella val” som jag gör beror helt och hållet på att det känns rätt för mig. Inte för att ”de ska vara så”, inte för att det är ”inne”, elller för att någon annan tycker det. Föregående ”anledningar” är fullständigt ointressanta i min värld. Att göra ett udda val bara för att man vill vara udda är lika löjligt som att vara inne bara för att man vill vara inne. Jag sitter inte och tänker igenom huruvida allt jag gör eller ska göra är udda eller inte.
Jag gör det jag känner för, eftersom att jag känner för att göra det.
Måste det vara mer komplicerat än så?
Be My Tv.
Sen började man bitvis smyga in andra program, sakta men säkert. Helt plötsligt satt man där med program där någon snubbe har en rostig bil för 500 spänn som knappt rullar fram, nån byter ut 99% av bilen och monterar in ett playstation 3 i varje säte, en minifrys, ett högtalarsystem som tar upp halva baksätet och slutligen en grill i skuffen. Helt plötsligt satt man där med den senaste generationen White Trash, 15-16-åringar som ska föda barn och bilda familj utan att ens gått ut skolan. Helt plötsligt satt man där med program där osäkra tonåringar tävlar om vem som har lägst självkänsla för att bli Paris Hilton's nya "BFF".
Helt plötsligt satt man där och undrade vad fan som hände.
Vad har dessa program med musik att göra? Enligt MTV's svenska hemsida sänder dom 122 olika program, av dessa är 109 inte musikrelaterade. Det innebär alltså att 13 av 122 program är musik/om musik. Vilket då innebär att den tidigare siffran 100% musik nu är nere på 10% musik. Någon verkar fulltsändigt ha tappat konceptet någonstans under vägen. Vilket är jävligt synd. JAG hade älskat kanalen om dom hade spelat musikvideor dygnet runt. Bortsett från att jag aldrig hade kommit ifrån tv:n då alltså. Men det lär ju inte hända. Nu har kanalen dessutom valt bort det tidigare namnet "Music Television", nu heter den kort och gott bara MTV.
Vad styrelsen hävdar att namnet står för nu är ju dock en intressant fråga.
Hey Stoopid.
Nu är det förvisso inget fel i det, men jag stör mig så jävla hårt ibland på folk som kan 3 låtar och promt ska hävda att dom "är hårdrockare" dom också. Du har pösiga- och dåligt matchande kläder, en skitig gammal företagskeps och står på parkeringen och varvar satan i din Volvo för att du fått för dig att bilen blir häftigare om den låter högre. Det är inte rock n' roll för fem öre. Tyvärr krävs det nog lite mer än att du har hört Volbeat's senaste singel för att du ska kunna kalla dig hårdrockare.
Spit it Out.
Någon klyftig kille(?) kommenterade att "oftast ser strippor och horor riktigt illa ut". Vidare menade samma person att "Dom går hårt på droger och ser ut som stryk av all meth". I LOL'D. Låt mig då försöka slå så stora hål på dessa uttalanden som det bara går. Till att börja med så skrev jag i mitt inlägg att "strippa" - som alla vet - syftar på att någon betalar för att se en persons kropp. Så långt är alla med? Alltså kan vi där snabbt och enkelt konstatera att personen i fråga som strippar då måste ha en kropp som kan uppfattas som attraktiv av ett flertal personer. Vem vill betala för att se en kropp man inte tycker är särskilt snygg? Lite till allmänbildningen hör det ju faktiskt eftersom att det inte är varken ovanligt eller olagligt. Kvinnorna förväntas ha attraktiva "former" och männen förväntas vara vältränade. Vi kan således konstatera att första delen av tidigare nämnda kommentar inte stämmer.
Ovannämnda person hävdar även som sagt att "Dom går hårt på droger och ser ut som stryk av all meth". Ännu en gång kan vi ju då påpeka detta om att de som strippar faktiskt har ett attraktivt utseende, eftersom att det är just utséendet de säljer, inte sex. Huruvida dessa två uttalanden passar in på prostituerade kan jag dock inte uttala mig helt säkert om. Personen i fråga måste inte se bra ut eftersom att det inte är utséendet dom säljer. Så säkert finns det alltid nån desperat jävel som betalar för en äckligt ful tjej. Även om jag skulle gissa på att det är relativt få, eller åtminstone färre. Sen är ju gränsen hårfin mellan prostituerad och "porraktris". Den ena säljer sex för pengar - vilket är olagligt, medan den andra har sex för pengar, och låter sig filmas samtidigt - vilket är lagligt. Men detta är en helt annan diskussion.
Jag känner ingen-, har inte träffat någon- eller har aldrig ens träffat någon som känner någon som träffat någon som försökt sälja sex. Så huruvida prostituerade ser bra ut eller inte kan jag inte göra ett riktigt uttalande om. (Som jag nämnde tidigare så var jag inte helt seriös heller i förra inlägget, men det gick gemene man förbi). Men du som kommenterade tidigare inlägg och verkade veta så mycket om "horor" får ju gärna dela med dig av dina egna upplevelser och berätta om varför du tycker som du gör. Det är aldrig fel att ha en åsikt.
Man brukar säga att "prostitution är världens äldsta yrke", och du hävdar att dessa personer tar meth i mängder. Är du medveten om att "Meth" inte framställdes förr än strax innan 1900-talet, och inte fick sitt "genombrott" innan 1990-talet? Så alla dessa tusentals år innan kan de omöjligt ha tagit meth, även om de skulle kunna ha använt andra droger. Är du medveten om att manlig prostitution och manlig striptease är ungefär lika vanlig som kvinnlig? Många tidningsartiklar, nyhetssändningar och "undersökningar" visar att det är så. Dock kan man ju självklart tro så mycket eller lite man vill på dessa källor, så pass lite så att man hävdar att inte ett ord är sant. Men om man lägger minsta vikt över huvud taget i det som sägs av dessa källor så är det så situationen ser ut.
Faktum är att folk talade om att fler män än kvinnor var prostituerade i delar av USA för något decenium tillbaks. Samma sak sägs även gälla 2000-talet i skandinavien. Och om du var uppmärksam så var förra inlägget döpt till "53rd & 3rd", vilket är en Ramones låt som handlar om just manlig prostitution, och det var just därför jag valde den som rubrik. Men allt detta visste du säkert redan. För du kallade ju dig själv för "Jesus", och han ska ju ha umgåtts med prostituerade - utan att haft sex med någon av dessa dock enligt diverse religiösa skrifter. Slutligen vill jag även tillägga att om jag inte vet vem som kommenterar så accepterar jag inte "anonyma" kommentarer. Vill folk göra ett uttalande får de åtminstone stå för att de är de själva som har sagt det.
53rd & 3rd.
Och jag har i övrigt full upp med världens största arbete, så jag ägnade en minut åt att skriva det första jag kom att tänka på här. Ett längre inlägg kommer nog upp imorgon eller mot helgen!
Provocera mera!
Jag kan tala för både mig och andra i den här frågan eftersom att vi diskuterat ämnet förut. Det är ju jävligt jobbigt att aldrig vara tillräcklig för någon, att folk knappt ser skalet till äpplet och redan där bestämt sig för vad dom ska tycka om en. Dom personer som en gång stod en nära, även ens bästa polare kan misslyckas kapitalt med att se att en persons yttre inte förändrar personens inre. (Det gör dock det till viss del indirekt, men det är en helt annan historia).Och det svider. Till det positiva med det hela, det som åtminstone jag älskar med att provocera:
Känslan av att man kan göra någon så pass upprörd utan att man själv gör någonting. alls. Man bara är. Och ändå blir folk helt till sig. Och självklart känns det som att man lyckats med någonting när dessa situationer uppstår. Hatkärleken som uppstod när man för första gången tupérade håret så att det ställde sig rakt upp, eller första gången man köpte skinnbyxor från tjejavdelningen, eller när man drar på sig ett par jeans som har fler hål än en golfbana, eller ljudet från klackarna som slår i marken.
Jag har alltid varit hårdrockare, så långt tillbaks som jag kan minnas har jag lyssnat på hårdrock - och det är alltså sen 3-årsåldern. Jag förstod bara aldrig hur jag skulle uttrycka det. Det var först när högstadiet närmade sig och någon frågade vilken musik man lyssnade på som tanken uppstod: "Borde inte det vara uppenbart?". Ungefär där nånstans började jag förstå att jag uppenbarligen gjorde något fel. Det var då jag började uttrycka det som alltid funnits där.
Should I be Damned?
Jag går inte och påpekar för varje enskild person varje gång dom gör/tycker/säger något som jag inte håller med om. Skulle jag göra det så skulle det vara det enda jag hade tid för. Jag skulle gå runt så 24 timmar om dygnet om jag höll på med sånt. Det "dom normala" ser som fel och dåligt är ju uppenbarligen det som vi "outsiders" tycker om och uppskattar, men det verkar som att "dom normala" helt har missat att det som dom tycker om och uppskattar är minst lika dåligt i våra ögon. Att någon av oss skulle klaga på det "normala" är ju orimligt av någon anledning, men att dom klagar på det "onormala" är tydligen helt okej.
Och jag är medveten om att det ligger ett vagt mått av ironi i "ge inga åsikter eller råd utan att vara tillfrågad" eftersom att jag skriver en "blogg" om bara åsikter. MEN, i vanlig ordning finns det en genomtänkt förklaring till det (eller försvar om du så vill). Jag är på sätt och vis tillfrågad eftersom att folk ville att jag skulle starta en blogg om just mina åsikter. Kanske inte just den här åsikten, men mina åsikter i allmänhet - och detta är ju uppenbarligen en åsikt, eller hur? Skulle du mot förmodan inte vilja läsa dom så är det ju inte svårare än att du kryssar ner sidan.
Am I Demon?
Hade tänkt att bjuda på ett inlägg om huruvida jag är inspirerad, influerad eller helt enkelt bara intresserad av satanism. Svarat på det skulle jag nog påstå är "intresserad av", snarare än "influerad av". Men visst finns det lite av båda delarna. Men är jag satanist? Nej, jag skulle inte vilja påstå att jag är anhängare av någon vare sig religiös eller filosofisk inriktning eftersom att det finns alltid någon grej inom varje religion som är värt att ta till sig - och lika så något att stöta bort. Ungefär samma sak som med olika musikgenrer, varför hålla sig till bara en enda om det inte är varken ett moraliskt eller juridiskt brott att blanda fritt? Så jag tillhör inte någon religiös eller filosofisk inrikting såvida man nu inte hävdar att det är en filosofisk och/eller religiös inriktning att inte ha någon filosofisk och/eller religiös inriktning. Det vill säga, något i stil med ateism.
Dock skulle jag nog säga att satanism är den religiösa och filosofiska inriktning som jag är mest intresserad av, och antagligtvis mest influerad av. Så vad är det då som jag ser som "postitivt" inom satanismen? Svart magi? Nej. Filosofin? Delvis ja. Varför då? Därför att satanismen förespråkar att man ska tänka själv, man ska vara stark psykiskt - inte fysiskt. Man ska gå sin egen väg - "endast idioter följer massan". Satanismen har en öppen syn på sexualitet, där varje enskild inivids sexuella läggning är lika väl accepterad som någon annans "må det vara heterosexuell, homosexuell, bisexuell eller asexuell". Satanismen sätter inga gränser för vad DU kan göra, du kan nå vart du vill.
Du måste inte nöja dig med det du har eller det samhället ger dig, du måste inte passa in i "de roller vi förväntas spela". Satanismen är dessutom emot flera saker som t.ex. att man dödar hundratals med djur för EN kappa, "Döda inte icke-mänskliga djur om du inte är attackerad eller behöver mat". Ett citat som är en "satanistisk lag", det är även nästkommande citat. Satanismen vet att den vuxnes intelligens är mycket mera välutvecklad än ett litet barns. Satanismen vet att det är den vuxnes ansvar att fostra barnet, "Skada inte små barn" för de förstår inte bättre, och det du gör mot dom som liten kan sätta spår som förföljer dom resten av livet. Så satanismen förespråkar inte bara att man ska respektera djuren, inte bara att man ska respektera barnen, utan även att man ska respektera andra människor i sin närhet och deras egendom "När du är på någon annans område, visa honom respekt eller gå inte dit". Även det är en satanistisk lag.
Stanna gärna upp och reflektera en stund nästa gång som Satanism nämns, huruvida det egentligen är den religionen och dess läror som "är fel" eller inte.
Teori #2 (och 1/2)
Men om en kängpunkare tappar bort sina kängor. Vad är han då?
Bara för att avsluta hela den här "genre"-grejen.
Ska försöka slänga upp några längre inlägg snart också om religion.
Genrer - Del 2
Exempel: Person a) säger åt person b) att kolla in en video/låt/band som han gillar. Person b) frågar person a) hur den/de låter och någonstans på vägen nämner person a) en genre. Person b) är inte särskilt påläst när det kommer till musik (eller logiskt tänkande för den delen heller) så när han/hon hör låten så sammankopplar han/hon låten med den genre som person a) nämnde, och får sedan för sig att allt låter så här inom denna tidigare nämnda genre. Utan att hört några andra låtar, andra skivor eller andra band så har personen i fråga bestämt sig för att ha en åsikt om denna genre - som inte ens behöver vara den genre som person a) hävdade att det var.
Det mest positiva med just denna genreindelning är följande:
Låt oss säga att person a) vill gå och se ex. ett band, men person b) har inte hört talas om dom. Person a) beskriver då deras sound med att de påminner om den eller den genren. Om person b) är något mera påläst när det kommer till musik så kan detta då ge denne ett hum om hur bandet låter eftersom att han har hört ett par andra band inom samma genre. Har person b) ett visst mått av logiskt tänkande så vet denne även att allt inom en genre låter lika, det kan finnas band man tycker är antingen bra eller dåliga fast de spelar i samma genre.
Liknande exempel där genreindelning kan vara bra är om två personer ev. diskuterar om att starta band, eller spela tillsammans. Då kan det vara bra om det finns ett samlingsnamn som defenierar ett visst sound. Istället för att ovannämnda personer måste lyssna igenom en hög med låtar eller skivor för att förstå vad det är frågan om.
Men är alla dessa genrenamn nödvändiga? Nja. Skid Row, som är ett av mina favoritband, som nämndes i förra inlägget skapar ständigt diskussioner. Alltid är det någon som ska ta upp ämnet huruvida Skid Row är Sleaze, Glam eller Heavy Metal. Av den anledningen valde jag att säga "Hair Metal", eftersom att det oftast innefattar det mesta under 80-talet inom alla dessa genrer.
Genrenazism.
Fast egentligen borde ni alla lyssna på Iron Maiden's utdragna 7-14 minuters låtar för dom är bäst. I mina öron så finns det inget i hela världen som kan slå deras gitarrmelodier.
We're Only In It For the Drugs.
och skyller det på mig".
Ajuste, jag skrev en punklåt på svenska idag.
Ajuste, jag skulle inte göra inlägg om vad jag gör.
Nej, Nej, Nej. Dom får aldrig Mej.
Folk försöker dölja allt hos dom själva som kan uppfattas som annorlunda. Rädda för att stå på egna ben? Rädda för att bli utfrysta? Eller har ordet "nej" bara försvunnit från vokabuläret? Oavsett hur ni vrider och vänder på det så befinner ni er ändå på en nivå som är lägre än småbarnsnivån. STÅ PÅ ER.
Därför är Jay-Z det sämsta jag någonsin sett.
Ni läste rätt. JA, Jag har sett Jay-Z – och JA, det är det sämsta jag någonsin sett "live". Dock var ju inte grundtanken att se honom. Han var bokad till Peace & Love som headliner 2010. Var där med en polare för att se Hardcore Superstar, Crashdïet, Danko Jones, Michael Monroe, Nicke Borg Homeland, Sonata Arctica, Imperial State Electric, m.fl.
Men eftersom att vi ändå var där och vi inte hade nåt annat band å se för tillfället så tänkte vi dra å kolla in ett par låtar för att se vad det var frågan om. Har aldrig varit ”inne” på hip hop eller rap, men eftersom att jag tycker att genrenazism är rätt löjligt så kände jag mig ändå relativt neutralt inställd. Det enda ”negativa” som jag kände för Jay-Z innan var att han hade otroligt många ”feat.”-låtar. Alltså låtar där andra artister medverkar. Jag har absolut inget emot det, var dock tveksam till hur han skulle lösa det live. Skulle han:
1) utesluta de låtarna helt?
2)ha med sig alla de medverkande gästartisterna på scen?
eller
3)ha med en gästartist som tar över samtliga ”feat.”-roller?
Jag gissade på alternativ 3) eftersom att det kändes rimligast. Majoriteten av hans låtar är ju ändå ”feat. låtar” så att utesluta så många låtar eller ha med sig så pass många gästartister kändes något orimligt. Det skulle senare visa sig att inget av ovanstående alternativ var rätt.
Strax efter midnatt så gick vi till ”Utopia”, scenen där Jay-Z skulle uppträda. Det skulle inte dröja länge till innan jag fått svar på tidigare nämnda fråga. Konserten inleddes med ”Dynasty” en 3 ½ minuter lång vers, ingen brygga, ingen refräng. Bara 3 ½ minuter vers. Vilket i min värld är en jävligt trist öppning. Direkt efter det så kom låten ”Run This Town”, en låt där Rihanna och Kanye West medverkar mer än vad Jay-Z själv gör. Döm av min förvåning när varken Rihanna, Kanye West eller någon annan artist överhuvudtaget går ut på scenen. MEN, Rihannas röst hörs. Förinspelad.
För dig som inte har hört låten förut så sjunger Rihanna både introt, refrängerna och outrot i den låten. Och Kanye West rappar någon vers. Istället för att ha någon annan som tog över dessa delar så spelade man upp förinspelad sång istället. Under dessa stunder så hände exakt ingenting på scen. Förutom att med jämna mellanrum slängde Jay-Z in ett ”Ey!”, eller ”Wazzup!?”. Och hela publiken verkade köpa det. Så antingen var dom flesta så pass blåsta att dom inte märkte att ingen stod på scen och sjöng, eller så är det bara jag som är kräsen som förväntar mig att den som sjunger faktiskt sjunger. Efter mindre än 10 minuter så hade jag dragit därifrån.
Både Expressen, Aftonbladet och DN hyllade spelningen, och ingen av dom nämnde något om den förinspelade sången. Så då verkar det ju rimligtvis som så att det tidigare alternativet stämde. Å andra sidan så brukar ju inte deras recensioner bidra med något vettigt.
Kids On Dope.
Before I Forget.
From the inside
Eftersom att det faktiskt är några hundra nu som läser det här så känner jag att det är dags att förklara vad som är grejen med mitt "bloggande". Alla verkar inte ha förstått grejen än (men det hade jag inte förväntat mig heller), så jag förklarar det nu så gott det går! JAG tycker att det är skittrist att läsa om folk som skriver om vilket märke som gör dyrast skor eller vilken storstadsfjolla som sitter med totalångest för att hon tror att hon ska bli fet för att hon åt en piggelin förra veckan.
Det ni kommer att få läsa om här är dom tankar, händelser och åsikter som gör mig till just "outsider". Ni kommer att få läsa om saker i vardagslivet som jag stör mig på, ungefär som Peter Griffin i Family Guy "You know what really grinds my gears?" haha. För det är något som jag känner igen mig i, det är något som jag skulle läsa. och uppenbarligen så gör andra det också!
För att hålla det här på "mitt sätt" så kommer jag köra på det något kontroversiella valet att INTE skaffa någon design, INTE skriva om det senaste kändisskvallret eller lägga upp egobilder/videor. Här kommer jag bara skriva om saker jag stör mig på. Så vill du läsa om hur mycket av Kissies röv som har injicerats in i hennes läppar så har du kommit till precis rätt ställe.
Poängen är att folk ska fokusera på tankarna, åsikterna, idéerna o.s.v.
Poängen är att folk ska fokusera på det som finns på min insida, inte utsidan.
Lite av grejen var ju även att jag ville skriva helt anonymt, vilket inte funkar så vidare bra eftersom jag länkar från facebook haha. MEN andra har börjat länka hit nu också, vilket är skitbra! så kanske börjar folk som inte känner mig leta sig hit också?
Changes.
vill ni kommentera nåt så håll er "on topic" och fyll i namn o.s.v :)
Har absolut inget emot att folk kommenterar, tycker det är asbra att ni gör det!
Brainwashing is a crime.
Lyssna inte på folk med färre hjärnceller än testiklar.
It's Only Rock n' Roll (BUT I LIKE IT).
Ärligt talat.. Vad fan är grejen med allt folk som köper bandtröjor från band dom inte lyssnar på?
Har säkert sett över hundra personer med dessa Rolling Stones-, Guns n’ Roses-, Motörhead- och Ramones-tröjor från Carlings. Jag bryr mig inte om vart dom köpt tröjorna, till vilket pris eller vilket bands logga som är på.. Det som jag stör mig på är att det är samma personer som köper tröjorna som ”snackar skit” om banden och oss som lyssnar på dom. Det är samma personer som köper tröjorna som säger att all rockmusik suger eftersom att ”dom bara skriker”. Det är samma personer som köper tröjorna som säger att ”alla hårdrockare är bögar”.
Jag har tagit massor med skit för dom band som jag lyssnar på och det sätt jag klär mig på. Helt plötsligt så har dom personer som gett mig skit för det, börjat använda samma bandtröjor bara för att det är ”inne”. Om folk inte gillar musiken från ett band, varför använder man då deras tröjor? För att loggan är tillfälligt ”inne” i modevärlden? Eller är folk helt enkelt så pass okunniga att dom inte har en aning om vilket bands tröja dom har på sig?
Låt oss som lyssnar på banden få ha tröjorna i fred.
Teori #1
Does that mean you're forever alone?
Face down in the dirt.
Jag har INTE för avsikt att gå på studentbalen.
Jag vill INTE ha kostym eller s.k. "finkläder".
(har sagt det förut och jag säger det igen; fult & dyrt)
Jag vill INTE "äta middag och dansa".
Jag vill INTE umgås med trångsynt folk.
(dom gillar inte mig, jag gillar inte dom)
Jag vill INTE göra något av ovanstående aktiviteter ackompanjerat av kass musik.
Jag vill INTE betala för att göra något jag INTE vill.
Jag VILL gå på Sweden Rock Festival.
Jag VILL ha kläder som jag tycker är snygga.
Jag VILL dricka Whiskey, headbanga och skrika mig hes.
Jag VILL hänga med mina polare.
Jag VILL göra samtliga av dessa saker - samtidigt som man kan lyssna på skön musik.
Skulle jag av någon mystisk anledning hamna på studentbalen (typ att det bara bokas kassa band till SRF eller nåt) så kör jag på skinnbyxor och officerhatt.
"I don't wanna wear a three-piece suit - I don't wanna be you.
I'd rather be dead, Yeah I'd rather be dead.
I'd rather be face down in the dirt with a bullet in my head."
